BDSM som hobby

Jag svamlar fritt i brist på annan underhållning.

Jag lägger ner väldigt mycket tid på BDSM har jag insett. Har ju senaste tiden stängt in mig i hemmet och pluggat för jag inte orkat vara social. Förutom det ägnar jag tid jag faktiskt planerat till annat åt BDSM just, nu äter den upp all min tid, inklusive arbetstis. Det räcker med att hjärnan strövar fritt en sekund och jag har ännu en djävulsk Game Plan på G. Jag har ett stort gäng ämnen jag ämnar plugga på.

Som hobby och intresse vet jag inte om BDSM är hälsosamt i längden. Jag blir oerhört frustrerad av den extremt långsamma takten jag jobbar i samt avsaknaden av faktisk lekkamrat trots avtal. Jag tycker inte om beroendeställningen, vill jag göra något så ska jag alltid kunna det, svårt om man vill slå lite på folk... Det är riktigt frustrerande att leta bland ett begränsat utbud efter specifika egenskaper och när man tror sig hitta stabila människor så måste man ändock anpassa sig. Folk tenderar ha lite för mycket egna liv samt vara alldeles för nyckfulla för mig. Jag vill kunna säga att planering och utförande ligger i balans men just nu ägnar jag för mycket tid åt planering och inget tid på utförande.

Eftersom det är något jag inte kan skylta med så är det dessutom svårt att förklara varför man gör vissa saker, såsom att man som besatt letar pappersklämmor... Att hitta på passande nödlögner är jobbigt.

Särdeles dyrt vet jag inte om det är, snarare relativt billigt om man bara undviker det som kostar. Det när min kreativa sida ganska mycket dessutom. Det finns så mycket runt en som kan göra väldigt ont! Men vill man att sin lilla älskling ska ha det bästa så kan det ju kosta en del...

Summa sumarum BDSM är en tidskrävande men relativt billig hobby som utvecklar mycket frustration!