Jag mår riktigt dåligt och det är bara att inse att mitt psyke inte håller för BDSM. Även om jag ofta använt BDSM som ett sätt att ladda batterierna så gör jag bäst i att undvika allt som kan ta energi just nu. Tyvärr blir det ett stopp på obestämt tid trots jag precis återupptagit kontakterna.
Detta året var mycket jobbigare än jag kunnat ana.
Jag vet inte vad det beror på. Om det är min inriktning eller om de bara får det att framstå så. Jag har träffat många dominanta. Mitt kontaktnät består av VD, egenföretagare eller någon sorts chef. Jag har träffat en del som varit bdsmaktiva som dominanta och velat att jag var den första att dominera dem.
Det ringde en klocka för ett tag sedan om hur ofta jag blivit kontaktad av dominanta män "i all vänskaplig mening" och det liksom läggs fram att de vill prova på att bli dominerade. Jag har länge undrat vad som triggar det.
Jag märker hur jag har behov av våld just nu. Hårt. Brutalt. Kaos. Själslig rening att släppa kontrollen för en kort stund? Eller ren lathet? Rått sex är min grej. Jag har alltid varit medveten om att jag vill ha mina sexpartners manliga och dominanta i sängen, jag är rätt passiv där själv. Det är nog där switchar passar mig så bra. Först brutalt sex. Sedan sätta dem på plats. Tillsammans blir vi awesome.
Trots allt orkar jag inte dra runt allt själv.
Piercingen läkt. Så nu ser jag fram emot att sätta gasen i botten igen. Jag har ännu inte kommit underfund med vad jag vill i BDSM-väg men våren är på väg. Jag tänker björkris. Massa äckligt sex. Hårdköra syndanästet.
Jag antar att vissa saker alltid sitter i...
Det har varit låg aktivitet här pga flera faktorer relaterade till livet. Nu verkar jag dessutom ha strulat till det redigt. Min senaste BTB är en vaniljkille som inte verkar intresserad av BDSM alls. Tydligen betyder det såpass mycket för mig att jag inte berättat för honom. Dessutom har ju mina tankar i flera månaders tid varit att sluta helt och hållet. Samtidigt som jag insett att BDSM börjar få en bitter eftersmak har jag dock aldrig stängt dörren helt, snarare tvärtom så velar jag mellan olika anbud och provar nya saker.
Jag behöver ännu inte bestämma mig, vi är långt ifrån att veta något just nu och det kommer dröja innan vi blir seriösa. Men mina tankar går mellan att berätta och vara beredd på konsekvenserna (för mycket information eller att hans intresse väcks) och inte berätta och därmed stänga dörren helt. Hur som helst så känns det som att beslutet jag behöver fatta behöver fattas oavsett hur det går mellan oss. Har tankarna väckts så finns det ju fog för det.
Det känns om att enda anledningen jag vill berätta är att han ska förstå helheten. Jag har en annan approach med honom. Jag säljer in den mognare och mer seriösa sidan av mig. Den är inte förenlig med min BDSM-sida. Han vet inget om mina kk, varför jag ränner i sexbutiker eller något annat som är relaterat till BDSM eller mitt sexliv. Det känns som om det blir för stort att undanhålla om man vill bygga en relation.
Och det som gör att jag inte vill berätta är att jag inte vill fortsätta på detta spåret och därmed inte orkar förklara. Jag ser inte oss där helt enkelt och därmed är det enklare att bara stänga och låsa.
Vi är just nu på dejtingfasen, den tidiga innan det seriösa. Frågan är ju inte bara om utan även när jag borde berätta. Ska jag berätta är det ju nu innan vi blir seriösa då han annars kommer känna sig lurad när jag undanhållt en sån här stor sak. Å andra sidan med tanke på hur lite BDSM i sådana fall betyder för mig så kan jag väl berätta det liksom förbifarten när vi väl sitter där och kilat så stadigt som det bara går...
Ja. Stora funderingar. Jag borde ha en policy.
Med detta sagt så finns det anledning varför mitt sexliv är on hold. Varför jag funderar ett antal varv på alla anbud som rör längre än en träff. Varför jag är osäker på allt som rör framtiden. Varför det är lite väl lite blogguppdateringar.
Jag misstänker gravt att älsklingen röker. Han har inte berättat men röklukt sitter i. Likaså snuslukt...
Sådana laster tyder på dålig karaktär och inget jag finner attraktivt.
Med snusande har jag ju sett till att det blivit ömma rumpor. Där har ju sub gett mig lite munsköljmedel om det skulle behövas.
Jag ger älsklingen lite mer tid att berätta om sin rökning. Men förr eller senare kommer jag berätta vad jag tycker om rökare och att rökare borde få smisk på bara rumpan och se hur han reagerar.
Vad gör vi åt abstinensen? Så fort suget kommer kan han ju be om att få smisk och så ser vi om han fortfarande vill ha cigaretten efteråt...
Eller så kan han få röka sin kära cigarett och skölja munnen med lite såpavatten efter varje rökning... Vaddå? Tänkte du att jag ska kyssa en äcklig mun?!
Ser att smisk och såpavatten nog botar en och annan dålig vana.
