tisdag 15 oktober 2013

Problematiken med hög smärttröskel som sadist

Jag älskar tuffa tag. Har som tur är sub som tål det. Dock är ju problemet att efter ett tag blir de immuna. Om man alltid slår dem med redskap som gör förbannat ont så känner de inte lättare slag. Dessutom blir man lätt hemmablind.

Jag tror dock att anledningen till att jag gillar hårda tag är att jag inte känner smärta som man borde. Jag skadar mig tyvärr ofta för att det tar för lång tid innan jag hinner känna att det gör ont. Daglig kamp när jag ska känna om tallriken i micron eller tevattnet är varmt. Har ärr från att ha bränt mig mot ugnen och inte känt det... Dagliga blåmärken... Paniken när man håller en för varm tallrik och inte kan släppa den för man är redan halvvägs till matbordet. Det är ett handikapp som tyvärr påverkar mitt BDSM.

Jag har samma problem när jag ska prova nya redskap. Jag brukar testa ett par gånger på mig själv för att bygga upp en plan på hur jag ska använda redskapet. Händer inte alltför sällan tyvärr att sub överraskar mig med att ha mer ont än vad jag räknat med. Ett par testslag senare känner jag kanske att "oj detta gjorde ju jätteont". Jag har lärt mig att inte lita på första slagen, de vet jag att jag inte känner så får slå lite till. Sedan kan jag ju inte stå och slå på mig själv hela dagen heller...

Testslag gör inte alls lika ont som ett väl applicerat slag. Vinkel, mängd etc. Men det ger en indikation. När jag inte kan lita på att min kropp talar om att det gör ont så blir jag en väldigt handikappad dom...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar