Läderskärpet

Vid sidan om dörren till tvättstugan, på en liten spik hänger det ett läderskärp. Det hänger lite diskret så det är inte alldeles så säkert att många har uppmärksammat att det hänger där. Jag vet dock att du är väldigt medveten om att det hänger där. Varje gång du går ut ur tvättstugan så ser du det. Jag vet inte vems det är. Det spelar ingen roll. Det hänger där. Och jag använder det. Du vet bara inte om det blir idag.

Sedan jag upptäckte det har du fått tvätta. Med tvättning innefattas även strykning och vikning samt städning av tvättstugan. Resultatet inspekteras noga av mig efteråt. Är jag inte nöjd med din insats så får dina skinkor betala. Tvättstugan är beläget i den underjordiska källaren. Ingen mer än den som tvättar går in dit. Och jag ser alltid till att boka de sena tvättiderna, då har jag hela natten på mig att visa mitt missnöje och då källaren är välisolerad och bottenvåningen huserar butiker som har nattstängt så är det ingen som hör vad som försiggår.

Utan att linda in det i alltför fina ord så är det bara att säga att när jag är missnöjd med hur du tvättat så kommer du inte kunna sitta bekvämt på ett par dagar. När du anser att du tvättat klart så kommer du upp med den strukna och prydligt vikta tvätten. Jag kommer inspektera och jag kräver att kläderna är helt skrynkelfria, inte en enda smutsfläck kvar och att klädhögarna är jämnstora. Jag kan ju inte ha en man som går klädd hur som helst. Och kläderna ska ligga fint i garderoben annars blir de lättare skrynkliga. När kläderna är synade går vi tillsammans ned och jag inspekterar tvättstugan. Det ska vara rent och allt ska blänka, inte ska grannarna tro vi är drägg som inte kan städa efter oss.

Medan jag synar så kommer du stå mitt på golvet, rak i ryggen och antagligen iaktta vartenda steg jag tar, varenda rörelse jag gör. Varje gång jag tittar kommer jag dock bara se hur du tittar på cementgolvet. Är jag nöjd så kommer du få beröm och vi går upp och du kommer vara nöjd med att du kan sitta smärtfritt. Kanske har vi myssex. Är jag missnöjd kommer du snart att både få höra och känna det.

Oftast är jag nöjd, men är jag på dåligt humör så kommer jag leta ursäkter till att få randa dina fasta skinkor. Jag njuter av att se rädslan i din blick när du förstår att jag kommer ta ner skärpet. Se hoppet försvinna när jag säger åt dig att gå fram till bordet och dra ner dina byxor. Iaktta dina smått darrande händer när du knäpper upp dina jeans. Se hur noga du är med att vika byxorna och lägga dem prydligt på bordet innan du själv lägger din överkropp över det. Se hur begraver ansiktet i dina armar i väntan på det som komma skall.

Jag vet inte ens om du hör mina bannor eller om dina tankar finns någon annan stans. Men för varje rapp som randar dina skinkor finns det ett missnöje. Sen att jag oftast randar dina skinkor för att jag vill se dem förvandlas från bleka till ilsket röda och samtidigt se hur gåshuden växer sig fram, det vet jag att du vet, fast jag aldrig sagt det. För min del vet du just där och då att den smärtan det där läderskärpet åsamkar dina skinkor är för att jag är missnöjd. Med lite tur är det snabbt avklarat, ett par rapp och du får resa dig upp, självklart händer det sällan men du kan ju alltid önska.

Är jag missnöjd så är jag oftast väldigt missnöjd och kommer jag inte sluta förrän jag brutit ned dig för att försäkra mig om att du kommer göra ditt yttersta för att jag inte ska bli missnöjd igen. Jag kommer fortsätta dela ut rapp efter rapp med läderskärpet tills du hulkandes bönar om att det ska sluta och du lovar att du ska bättra dig och aldrig göra om samma misstag igen. Jag kommer inte ge med mig utan fortsätta tills jag bara hör dina svaga snyftningar som ett tecken på din underkastelse. Det kan gå så långt som till du inte längre klarar av att ligga still och ta emot rappen utan börjar åma dig. Du vet att du inte får och det leder bara till att jag slår hårdare och längre.
Skulle du flytta på benen eller lyfta din överkropp någon millimeter från bordet så vet du att jag kommer vara rasande. Du vet aldrig vad extrastraffet kan bli. Det kan vara så att jag binder fast dig i bordet så att du inte kan komma undan när jag rappar dig med stumpen av tvättlinan som gör förfärligt mycket ondare än läderskärpet när det biter tag i huden på dina skinkor eller så kan du tvingas sova ensam på den stela soffan. Eller så har jag hittat på något annat fyndigt som du får grubbla över medan du klär på dig för att gå upp till lägenheten, där vi fortsätter din bestraffning.

Du brukar oftast vara rödgråten och rätt så matt när jag slutar. Jag vet inte vad som är svårast för dig, att ta av dig byxorna och veta att dina skinkor snart kommer svida eller att behöva dra på dig byxorna över dina svidande skinkor. Jag tycker du är så sexig när du försöker knåda dina ömmande skinkor. De brukar rycka till så fort dina händer rör dem. Du brukar alltid få gå före så att jag kan titta på konturerna över din så sexiga kroppsdel medan vi sakta går upp mot lägenheten igen.

Vi båda vet att där väntar antingen vild sex där jag rider dig medan du sitter på dina redan ömma skinkor eller ännu mer ömmande skinkor för din del, och sedan rider jag dig medan du sitter på dina redan ömma skinkor…