En av bloggarna jag får inputs från är Strict Julie Spanks sida. Häromdagen postade hon ett inlägg om hur man hanterar en sub som inte klarar av sitt straff: http://strictjuliespanks.blogspot.se/2013/05/lilly-dan.html?m=1 jag reagerade på att det var väldigt mycket förndering, inget jag känner mig intresserad av.
Jag har sedan dess funderat på hur jag skulle hanterat det. Till att börja med hade jag nog pausat och förklarat för suben att JAG bestämmer hur mycket han ska ta och han är så god och lyder. Jag hade även förklarat att jag blir besviken på honom.
Mest troligt hade jag ställt honom i skamvrån medan vi båda varvat ner och tänker till. Det värsta jag kan tänka mig i detta läget är att inte ta tag i problemet. En sub vill oftast inget mer än att vara till lags och att inte kunna ta sitt straff vore ett misslyckande för suben, jag som dom har som ansvar att visa min auktoritet och lösa problemet.
Nästa steg vore att diskutera och prata ut med suben. Inte förhandla straffet utan få suben att uttrycka sina känslor. När jag sedan känner mig redo presenterar jag en plan på hur suben skall klara av att ta sitt straff samt konsekvenser om han inte kan följa planen. Jag hade nog brutit ned originalstraffet och lugnat ner tempot samt kommunicerat mer med min sub under straffet, och självklart efteråt. Konsekvensstraff hade kunnat vara mer skamvråstid, extraslag m.m.
Sedan hade jag ju infört regelbunden inskolning där sub får lära sig hantera smärtan i små doser för att sedan trappa upp det gradvist.
Att inte förlora sin auktoritet som dom och ändå möta suben på hans villkor känns viktigt för mig. Beroende på sina bokstavskombinationer löser man det på olika sätt. Förnedring är inte en av mina bokstäver...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar