Tog en titt i kalendern idag. Det sved riktigt när jag insåg att jag är en upptagen människa i en vecka. Målet med livet är att leva och ha kul. Säga mer ja än nej och prova på nya saker. Vill man ha ett aktivt liv, vara social och samtidigt kunna leka och ha sex regelbundet så krävs det en hel del puzzlande. Just nu tycker jag inte om att det är tvärnej då jag inte har en tillgänglig lekkamrat. Istället blir det intervjuer och återigen en jobbig inledningsfas, lära känn varandra och se om det är dödfött eller om det finns något att bygga på, sedan det stora "när blir det bra?". Även om det är trevligt att träffa nya människor så är jag frustrerad över att jag befinner mig i samma sits gång på gång.
Jag vill bli prioriterad. Jag hatar att inte betyda något eller bara vara någon backup i brist på annat...
Jag skrev just " Jag håller såpass många intervjuer och säkerställer att den jag väljer är rätt. Lägger ner såpass mycket tid på sånt att det är jobbigt att byta ut kkn. Det tar tid att lära känna varandra och att få det till att bli bra. Alla mina relationer är långsiktiga investeringar ;)" och alla mina relationer betyder väldigt mycket för mig. Tyvärr är det få som tycker samma om en KK...
Målet just nu är att få livet att fungera som jag vill. Jobba, ha ett socialt tilltag redo direkt efter jobb och sedan avsluta kvällen med älsklingen. Att jag ska ha två är enkelt, man kan inte förvänta sig att folk alltid har tid, hade jag det så kunde jag likagärna bli sambo. Jag ska inte behöva sova ensam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar