Idag hade jag gärna låst in mig på toa och lagt mig i fosterställning på golvet. Det finns två stora anledningar till att jag inte gjorde det, även om jag verkligen ville: det är äckligt på ett toagolv och det löser inget utan skapar snarare mer problem.
Det är jobbigt att vara oumbärlig. Och jag har verkligen kommit ur form. Min produktivitet har varit låg i flera veckor och jag famlar i blindo, desperat över att återta kontrolken över mig själv, hur ska jag annars ta kontroll över allt annat. Eftersom jag hamnade efter så har jag jobbat med att komma ikapp. Frustrerad över att jag inte klarar av mitt vanliga tempo och vara mitt awesomea jag. Jag behöver mig själv mest av alla just nu. Hittar jag inte mig själv så kommer jag fortsätta må dåligt.
Ärligt talat så lyckades jag köra ner avdelningen i botten med resultatet att min chef blev inte så lite förbannad. Det går åt helvete just nu. Desperationen är inte snygg någonstans. Det blir inte bättre. Min kropp hotar lägga av. Tempot har varit för högt alldeles för länge men jag kommer ingenstans. Jag är omotiverad då jag känner av min oproduktivitet, jag saknar mitt driv som hade tagit mig ur situationen. Uppförsbacken är riktigt tung. Ärligt talat känns det som att mitt ego fått sig en törn, eller snarare en stor fet smäll med en buckla som behöver lagas för mer än inköpspriset för ett nytt...
Idag nådde jag mitt personliga botten. Jag tyckte gårdagen var illa men idag var det katastrof och JAG var helt katastrofal! Jag hade definitivt behövt lägga mig och gråta en stund. Det jag kommer göra nu är att värma lite mat och sedan lägga mig och tycka synd om mig själv resten av kvällen. Inga andra sympatier tillåtna!
Imorgon återtar jag kontrollen över åtminstone mig själv! Vad det nu är som händer så blir det inte bättre och jag behöver rycka upp mig om jag vill ha ett jobb kvar! Hittar jag inte mig själv så kan jag inte leka heller.
Det är så mycket som står på spel nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar