I slutändan handlar det om att rädda sig själv.
Jag behöver en drastisk förändring. Jag har tröttnat på något i mitt liv men vet inte vad. Det torde innebära att jag skaffar mig ett nytt.

Jag har länge funderat på min boendesituation, ärligt talat har jag nog funderat på den sedan innan jag flyttade in. Tanken var väl att jag efter några års knegande skulle flytta på mig. Byta stad, land eller vad som helst. Det börjar bli dags. Jag är trött på att vara hotell åt folk med bekymmer. Jag är trött på att fly mina egna bekymmer för att jag inte har tid. Jag är trött på att inte ha tid och jämnt behöva planera för framtiden mer än jag lever i nuet. Jag vill känna att tiden räcker till och att jag inte bara försöker släcka bränder...

Jag älskar mitt jobb men det finns en gräns för mina personliga uppoffringar. Någonstans måste jag tänka på min framtid. Jag ska inte sluta som trettio och utbränd. Just nu är status quo ett arbetsberg jag aldrig kommer igenom, jag lovar mer än vad jag kan hålla och så lastas jag på ännu mer. Jag har sålt in det för bra "ingen fara det fixar vi"... Jag imponerar andra mer än vad jag imponerar på mig själv.

Jag behöver nya vänner, vidga nätverket. Människor som inte är mitt uppe i livskriser, är vi inte på tok för unga för sånt?

Ja, det finns mycket som behöver förnyas. Tyvärr är det svårare nu att byta liv än det var förr när det inte fanns känslor inblandat. Jag är kvar för att jag fortfarande har ett sug och nyfikenhet men jag tror jag vill mer. Jag tror jag är kvar för att det är bekvämt snarare än att jag vill detta mer än något annat.

"När fasaden rämnar vad har vi då kvar?"

Jag måste börja ta tag i mitt liv!