Nätdejtandets baksidor

Ju mer jag ränner runt i dejtingsfären desto mer uppgiven blir jag.

Om man bortser från de stora riskerna: rånad, drogad, misshandlad, våldtagen, mördrad etc.

Inte nog med det så får man ta sig en funderare på folks intentioner. Jag är inte den typen som chattar i all evighet av ett skäl enkom: sexchattare. Sorgliga människor som hellre sitter och låtsas vara intresserad och vägrar träffas. Jag ser ingen vinst med att sitta och chatta, man skapar sig en illusion om hur personen är och blir förkrossad över verkligheten... Det förvånar mig ändock att dejtingsfären bygger på en massa sexchattare, coola människor som skriver att de vill ligga och försöker måla upp en bild om hur de är. När människor som jag som faktiskt bara ser en vinst i att snabbt få till en dejt för att syna deras bluff så får man tusen ursäkter på att "nej jag är upptagen då men vi kan chatta istället?". Jag är ingen chattare helt enkelt för att jag mobilsurfar, man kommer aldrig få min odelade uppmärksamhet, jag kommer alltid göra annat samtidigt. Droppen brukar bli när de vill chatta under tiden vi skulle setts... Det är en solklart blåsning, träffas vill du inte men chatta vill du.

Det är tidsslöseri. Jag håller mig mer till verkligheten och chattar för att bibehålla kontakt tills vi får tid att ses. Många ute i dejtingsfären kommer aldrig träffa någon, inte för att tillfälle aldrig ges, utan för att de är för fega och inte hinner innan tillfället går dem bi.