Mitt ex störde sig på att jag aldrig gjorde game plans vet jag. Ad hoc är var min grej. Jag är nu mer aktiv i min research än jag någonsin varit. Nu jämfört mot då känns det som om jag är intresserad på riktigt och vet mer vad jag håller på med.
Jag är väldigt splittrad som person känner jag, något jag varit sedan jag blev singel. En sida av mig vill hinna med så otroligt mycket här i livet, liksom ta igen de år jag missat som ickesingel. En annan kan tålmodigt vänta och planera. Idag satt jag tex tjugo minuter i tvättstugan och bara filosoferade, mobilen låg på laddning hemma... Jag kan fortfarande göra ingeting och det känns bra men de stunderna är tyvärr få.
Åter till game plans. Ju mer jag ser mig om desto mer exponeras jag för saket jag vill testa. Att göra upp game pland blir mer intressant, jag ser orsak och verkan och det passar mig. Dock blir jag så sjukt frustrerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen när jag har en genialisk game plan jag måste vänta på att få utföra bara för att tempot är så långsamt.
Den största frågan är ändock om jag verkligen har tålamod att utföra planen lika strategiskt som den behövet utföras eller om min frustrerade eller bekväma sida tar över.
Jag har definitivt sidor jag måste jobba mer på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar