Jag har alltid varit tydlig med att jag bara är intresserad av dominanta män. Sånär som på ett väldigt misslyckat och destruktivt, på gränsen till farligt, förhållande har jag bara dejtat självständiga människor som varit dominanta.
Jag har alltid stört mig på de som säger att jag "får göra som jag vill" med dem och att de är villiga att göra allt för mig. Har funderat på varför och kommit fram till att BDSM, eller alla relationer i alla dess former överhuvudtaget, för mig handlar om att ge och ta. Jag vill inte ha någon som gör saker för mig, jag förlorar då mycket av min självständighet och drivkraft, jag tycker om att, lika mycket som jag tycker om mig själv när jag, åstadkommer något på egen hand. Jag vänder nog istället på frågan: vad kan jag göra för min sub?
Jag vill helt enkelt finnas till för någon lika mycket som de finns till för mig.
Varför just alfahannar är ju den stora frågan. Helt enkelt för att de är lik mig: drivna och självständiga. Sådana egenskaper i kombination med viljan att ge mig hela världen är ju perfekt när jag själv strävar mot att ge min partner hela världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar