Sista natten

Sista natten.
Det är min blogg och jag bestämmer vad som skrivs. Nu blir det mer personligt än det borde.

Jag har ångest så det stänker om det. Sömnlösa nätter. Oro. Stress. Prestationsångest. Lika mycket som jag hatar att åka hit så hatar jag att behöva lämna. Rent mentalt klarar jag inte av att vara här samtidigt som jag dras hit. Allt ät så bitterljuvt.

Jag hatar julen. Den är fylld av längtan och skuldkänslor. Saknad. Känslan av behovet att finnas. Ingen ska vara ensam och bortglömd på jul. Det träffas massa människor som annars inte hinns med. Varje gång vi säger hej då får jag den där klumpen. Varje besök och varje farväl är påtaglig. Jag kan det lite för bra att säga saker som "vi ses", detta kan vara sista gången vi ses.

Det är lite för många känslor här. Lyckan när man träffar någon man känner. Hjälplöshet när man besöker bekanta, och samtidigt glädje över att vi faktiskt ses igen. Var glad och tacksam.

I år spårade vår jul ur och jag har nog aldrig känt mig så liten och hjälplös. Inget har varit som planerat. Vi har skippat julen totalt, vi drack glöggen idag.

2014 spås bli ett jobbigt år. Jag håller redan på att knäckas. Döden har aldrig varit så här påtaglig. Det senaste halvåret har varit psykiskt jobbigt och jag har inte hanterat det bra alls. Jag är rädd för att om jag inte tar mig ur vad det nu var som smällde mig så hårt i juli så kommer jag aldrig klara av vad som väntar 2014.

Jag är för ung för sånt här men det är min verklighet.
Ja är glad jag funkar. Jobbet inte så imponerande, karensdagar äter upp min lön. Jag har trappat ner på det sociala och brutit med människor jag inte vill ha i mitt liv men jag är ändock mer social än många andra. BDSM, min fristad. Det är en quickfix men det fixar det som behöver fixas och jag får något jag kan kontrollera. Jag och mitt kontrollbehov behöver känna att vi faktiskt inte är helt maktlösa.

Till råga på allt inser jag att jag återigen är skyldig någon en ursäkt.