Det var då som fan vad jobbigt att försöka bryta invanda mönster. Saker man inte borde göra men ändå gör för att man brukar. Har länge spekulerat i hur det känns att möta sitt ex igen. Vissa saker sitter definitivt i ryggmärgen samtidigt som man jobbar på att le och låtsas om att allt är bra när man innerst inne vill slå ihjäl dem. Surrealistiskt. Sedan får man ångest för detman gjort och förbannar sin svaghet.
Jag hoppas denna blödning snart ger med sig! Mitt sexliv kommer inte överleva annars...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar