Läser en hel del bdsmbloggar för inspiration. Jag gjorde analysen för flera år sedan när denna blogg startades upp och jag jagade bloggar; att många BDSM-relationer tar slut pga vardag och att den ene parten bangar ur vill jag minnas. Följer ofta Respecting Mistress som just nu är aktuell med att beröra ämnet FLR och att vara sub. Tycker att följande post sammanfattar mina tankar bäst på den fronten:
http://subhubphx.blogspot.se/2015/11/just-know-when-not-to-be-stupid.html
Det jag förväntat mig av mina relationer har varit respekt, hängivenhet, kommunikation och tillit. Finns inte de så är relationen dödsdömd. Hela iden med att jag valt just BDSM-relation är att jag tycker om tanken att bli uppassad av min partner. Det är de där små sakerna som blir så stora och betydelsefulla, de små sakerna som Respecting Mistress verkar vara på samma bana med. Sub vet sin plats, är uppmärksam och agerar. Därav kommer en vinst av ett samspel. Som subhubphx uttryckte det så handlar det inte om att vinna argumentationer, utan om att slippa ta de betydelselösa argumentationerna för att det jag sagt att jag vill är det som gör mig glad och min sub borde göra det för enbart den sakens skull utan att ifrågasätta. Genom att han gör som jag sagt så visar det på att han är mig hängiven och uppmärksam på mig. Jag skall kunna existera utan bekymmer och livet ska bara flyta på. Det ger då mer tid till de verkliga bekymren. Genom den sortens dynamik så får man som par mer närhet, kärleksförklaringar och man lär känna varandra på riktigt för att man ägnar varandra genuin uppmärksamhet.
Vinsten för sub i en sån relation? Vi blir mer harmoniska. Sub blir trygg i att jag har kontrollen och att han inte behöver bekryma sig för världsliga ting. Så länge han gör som jag vill så gör han mig lycklig utan att behöva ifrågasätta sig själv.
När sub å andra sidan inte gör som jag vill så känns det som ett oerhört svek gentemot oss. Det handlar då om att han visar att han inte respekterar mig som hans domina och att han inte bryr sig om mig som person nog för att vara intresserad av min vilja, eller ens lära känna mig. Då är frågan om han ens är intresserad av vår relation? Alla relationer, oavsett kink eller ej, går ut på viljan att göra den andre lycklig. Jag vill minnas att Fifty shades uttryckte det som "du gör som jag vill för att göra mig glad. Och det därav ger dig glädje". I BDSM-förhållanden blir detta mer påtagligt då sub berövar sin domina en stor del av hennes identitet genom att hela tiden ifrågasätta och skita i tillsägelser, och om än värre genom att håna henne...
Och om man inte kan kommunicera i en BDSM-relation så ska man inte ens syssla med BDSM...
Har jag rätt eller fel i mina tankar måntro?
Följer upp med ett inlägg som subhubphx länkat till i sin blogg:
http://mistressivey.blogspot.se/2015/10/are-you-truly-submissive.html?m=1&zx=a480b8beb0678d8f
Jag är ute efter en livsstil... inte en kink...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar